Tidsekonomi

Hur mycket man än önskar så är semestern inte oändlig. Sista semesterveckan går åt till en hel del fixande här hemma, varvat med sociala tillställningar och möten med vänner som vi har alldeles för lite tid för annars i vardagen. Men vi har blivit väldigt duktiga på sovmorgnar. Det är nog min favoritsport, förutom hotellfrukostbufféer. :-)

Idag tog vi en tur in till stan och hade tänkte svänga förbi Jannes Cykel & Motor på vägen. Semesterstängt! Vi hade ju tänkt att Pär ska få en ny cykel, så han kan cykla lika fort som jag. Det beror ju endast på att han har en 25 år gammal cykel från COOP, att han alltid kommer tvåa. *host*

Vi hann i alla fall in till 12 då jag skulle få mina naglar fixade. Ja, jag är så fåfäng att jag vill vara lite snygg om händerna igen, men det är lite svårt, när handsk- och klockmärkena syns tydliga på huden. Fingrarna börjar gå att räta ut, men jag måste fortfarande hjälpa till med andra handen.

Första utelunchen i hemmastan tillsammans i sommar. Jag gick ut stort och beställde, tadaaa, Caesarsallad. Min tjugofemte i år eller nåt... Varför ändra på ett vinnande koncept? Och mannen är också en högvinst!

Men han var lite busig när han hittade ett strömvred vid vårt bord. Han ville vrida på det... Det var infravärmen på terassen. Han gjorde det inte. Lovar!

Vi tog sedan en sväng till optikern där mannen ville ha smakråd. Jag tröttnade och sa att vi kan kolla med vår lokala optiker. Det var en ung sprätt på stan, som ledde oss rätt på de dyraste bågarna. Jag hann tröttna innan mannen hann prova. Tålamod? Jag? Haha!

Jag lyckades i alla fall svett-åla mig ner i ett par rea-jeans. Dagens fynd. Och så fick jag gå till Western Union och hämta ut 600:- från en kompis i utlandet. Yes! Det ökar!!!

Vet ni vad det här är för ställe då? Inte det, då är ni förlåtna. Jag har bott i Linköping sedan 1985 och ALDRIG sett dessa hus. Mitt i Trädgårdsföreningen finns de. Jag måste nog googla och läsa in mig på vad det är för några. Vackra och med en helt korrekt gärdesgård runt. Kolla timret och portlidret!

Men nu kommer en bild på vår belöning till oss själva. Vi brukar alltid köpa användbara souvenirer när vi är ute och reser (läs: mat och kläder), men när vi gick från sydligaste udden bort mot husbilen förra söndagen, så fick jag se ett vindspel. "Vill ha!" sa det i min skalle och Pär höll med. Det låter inte, ger bara reflexer, som vi tror skrämmer bort fåglarna från pergolan vid uteplatsen. Vi tycker att den pryder sin plats och är ett fint minne.

Jag tror att vi snart har slut med målgångsbelöningar, men det viktigaste återstår: De senaste dagarnas donationer. Jag är lika fascinerad varje gång det plingar till och allra mest när det kommer från personer som jag inte har en aning om vem de är. Helt enormt. (Och swishen är inte stängd än    0709 500146, för barns och ungdomars skolgång.)

Anonym                         200:-

Tomas Almgren              150:-

Mats Lindström               500:-

Bo Rynningsjö                 300:-

Magnus Flink                  600:-

Anonym                           40:-

                                   1790:-                 Totalt  44 952:-    Are you impressed? I AM impressed!

#helenacyklar      #mittlivsresa        #sydvart