Hur är det så här efteråt?

Ja, det var ju blandade känslor när jag gick i mål: Dels "YES, äntligen!", dels "Jag klarade det!" och dels "Var det inte värre än så här?"... Ja, en mix av känslor. Väldigt starkt fanns en känsla djupt inom mig, att jag har bevisat för mig själv, att det mesta går, om man bestämmer sig för det och tar det steg för steg. Eller tramptag för tramptag, om man så vill. Och att mycket som man gör går bäst om man gör det på sitt eget sätt.

 

Jag fick många bra råd från människor som kan mycket om cykling. Jag gillar de där handfasta som jag fick från "Jannes Cykel & Motor" i Ljungsbro:

- Testa sadelhöjden själv, där det känns bra, höj eller sänk någon centimeter.

- Gör rent och smörj kedjan varje kväll.

- 4 kg tryck i däcken.

Sedan har jag fått många fiffiga tips från "Cyklande tjejer" på Facebook:

- Rumpsmörja!

- Handskar

- m.m.   m.m.

Från syrran:

- Använd varselväst!!!!!

- Halva klädförrådet, samt vätskerygga och extra hjälm.... ifall att. (De två sistnämnda behövdes inte.)

- Campingdusch, då den var sönder i husbilen.

- Kilometerpeppning.

Och pappsen som lånade ut husbilen, samt skötte om vårt hus och vår trädgård när vi var borta! En fröjd att få komma hem till ett städat hus, rensade hängrännor och en nybyggd kompost. WOW, säger jag! Tyvärr hyr vi inte ut honom.

 

Pär, mannen som är min själsfrände, bästa vän, peppare och bromsare: Vad hade jag gjort utan honom? Bott i tält? ALDRIG! Han har lagt tre veckor av sin semester på MITT livs resa. Det blev hans också. Vi har sett mycket tillsammans, och varit på platser som vi bara hört talas om, och kanske aldrig mer kommer till. Det är lika mycket hans förtjänst att detta har blivit genomfört.

  

Målgångsskägget är borta nu!

Och här kommer alla mina tankar på dessa människor som har donerat både en och flera ggr (några varje dag), skickat härliga hälsningar, roliga/sjuka/knasiga/beundrande peppningar via Swish.

Och varje gång jag har läst peppningar på Facebook i form av "jag är imponerad" eller liknande, så har det varit lika svårt att ta in. Det är ju JAG som är imponerad över all vänlighet, givmildhet, klapp på ryggen, mat på vägen, ja alla människor som faktiskt bryr sig om att jag gör just detta. Jag tror att jag börjar förstå hur min idol Daniel Roxvret kände sig när han sprang samma sträcka förra året. Jag tror det. Så tänk på det, nästa gång du skickar en pepp, att det betyder otroligt mycket och ger kraft och inspiration att ta ett par tramptag till. Som när det plingade till den där duggregnsmorgonen i Gagnef och det kom in 1000:- från en givare. Jag hade kunnat starta i ösregn för det!

 

Och efterarbetet... 

Nu kommer senaste dagarnas donationer. Det har börjat stanna av lite, men jag har fått meddelanden från flera vänner i utlandet att pengar är på gång genom andra kanaler än Swish, så de kommer om några dagar. Swishnumret (0709 500146) är fortfarande öppet och det kommer nog inte stängas förrän vi har nått 50 000:-!

Evelyn Dickner                               200:-

Jenny Berggren                              100:-

Anonym                                        200:-

Jenny Karlsson                              100:-

Elin Wallman                                 100:-

Anonym                                        200:-

Anonym                                        500:-

Kristina Seitz                                  200:-

Mikael Nimmersjö                           150:-

Peter Alenius                                 300:-

Yippiiiiii! 2050:- under gårdagen och idag....    42 039:- totalt. Det är nära nu!

Imorgon tänker jag blogga lite om utrustning, om ingen har något annat förslag.

#helenacyklar #mittlivsresa #sydvart

Igår vid fyratiden, gick jag i mål vid Smygehuk.

JAG GJORDE DET!

Och nu ska jag vara helt ärlig: Jag har inte en enda gång under resans gång funderat på att ge upp, eller frågat mig om det är värt det. Drivet har varit att fullfölja; för insamlingarnas skull, för hälsans skull och till viss del för att inspirera andra att uppfylla sina drömmar. Jag vet att man inte når mål genom att bara stirra sig blind på målsnöret, utan genom att sätta upp delmål. Precis som när man pluggar: Första målet är att hitta ett bra ämne att skriva uppsatsen om, sedan att göra en plan, kolla med andra som kan något om det, göra ett utkast och bestämma när varje del ska vara klar. Sedan är det bara att jobba enligt planen. 

Söndagen startade vid Lunnahöjagårdens Vandrarhem, där vädret var lovande... Så allt monterades på cykeln och jag cyklade därifrån. MEN, det var något som inte stämde... Sösdala låg åt andra hållet! Jag hade lyckats trycka in ett annat delmål när jag monterade den, så jag var på väg mot Växjö. Kom på det efter någon kilometer, så det var bara att vända. Bra väg! Sista dagen hade jag också länkat direkt till min Garmin, för att ni skulle kunna följa min resa live. Jag inbillar mig att jag har några intresserade människor som vill följa min resa. Eller, inte bara inbillar mig, för flera har varit enormt peppande på många sätt.

 

Jag svängde söderut vid Sösdala och ÄNTLIGEN har jag lärt mig att tänka längre än Google Maps, så jag svängde inte av på den föreslagna cykelturen, då jag såg att det var grusväg, utan fortsätter några hundra meter längre fram och fick göra en sådan skön högeravfart, med en sväng tillbaka under vägen, istället för att svänga vänster. I "mitt förra liv" hade jag släkt i Skåne, så jag känner till många av ortsnamnen, men t.ex Häglinge hade jag aldrig hört talas om. Funderset är ett namn som låter norskt, så det funderar jag fortfarande över... I Södra Rörum skickade jag sms till mannen var jag var... vilket han ju redan visste, eftersom han följde mig, haha. Där började det duggregna, men vi stannade för (återigen) en kisspaus och mer vätska. Jag hade panik och ville ha SALT. Mannen erbjöd "Majskakor med Chiafrön och Seasalt". Jag testade men tyckte det var slöseri med tuggande, utan resultat. I Hörby väntade mannen utanför COOP och hade köpt två olika nötpåsar. Jag hällde i mig, samt fyllde på med vätska. Hela dagen kändes lite stressad, för jag ville bara i MÅL. 

Min Garmin har under dagen noterat 929 höjdmeter, så den som säger att Skåne är platt ska jag hålla en föreläsning för! I närheten av Lyby Hundhotell gick jag ifatt en man med hund, i en riktigt rälig backe. Han tyckte att jag gjorde rätt som gick upp. "Ja, 200 mil känns i benen sa jag". Vi pratade lite i backen och han var DJUPT imponerad över min resa och önskade mig lycka till, ända in i mål. Inte nog med att det var otroligt backigt under sträckan, jag hade också resans värsta motvind. Det var inte många backar jag kunde rulla nedför. Jag tror att jag hade kunnat komma fram mer än en timma tidigare om det inte hade varit en sådan kamp mot vinden. ...och så var det regnmolnen som tornade upp sig... Jag tänkte "Hoppas att Pär står bakom nästa krök" när jag kände regnvinden komma. Sedan tänkte jag "Nej, om 1,2 kilometer, så jag hinner svänga i nästa korsning" (det där med att flytta gränserna, ni vet). Han stod strax innan Löberöd, med yoghurtlunch, ägg, KAVIAR och annat som jag kunde äta fort, och som jag var sugen på. Vi hade precis börjat äta, när en kort skur kom. Jag hade nog inte blivit dyngsur om jag hade cyklat då, men det var väldgt skönt att slippa cykla vidare lite halvblöt.

När jag skulle upp på cykeln igen visste jag att det var bara runt 6 mil kvar och det kändes som om jag skulle vara klar mycket snart. Det var ingen trafik när jag startade så jag gled långsamt framåt till avtagsvägen ett par hundra meter längre fram. Jag skulle precis svänga vänster när jag hörde en bil tvärbromsa precis bakom mig. Jag hade inte hört den. Jag vet inte om det var för att han var tyst eller om jag var så fokuserad på målet. Änglavakt kallar jag det. 

 

Strax efter lunchpausen åkte jag över ett stort militärt övningsfält, två färister (aj rumpan) och otaliga fält med motvind, omväxlande med skuggiga, ganska svala bokskogar. Innan Skurup åkte vi UPP på Stenberget, där Pär väntade (kisspaus, jajjemen!) och efter det kom en underbar utförsbacke, men med en sådan sidvind (kastvindar) att jag trodde framhjulet satt löst. En lång trampsträcka och sedan en utförsbacke till. Men VEM har planerat att jordens skönaste backe ska sluta med en nittiograderskurva inne i samhället och sedan en stoppskylt???

 

Något senare åkte vi vilse i Skurup. Nu behöver jag aldrig mer åka dit, jag har sett HELA Skurup!!! Någonstans neråt Beddinge ser jag på cykeldatorn att det står 11 kilometer kvar. jag börjar skrattgråta och kollar oftare och oftare på datorn. Vid ca 8.7 km kommer jag ut på sista vägen, i Skateholm och trampar fort genom Beddingestrand... struntade totalt i att det fanns cykelbanor, för jag har gjort slut med grusvägar, tog sedan bästa cykelbanan, höll på att plöja genom en glasskö, men ropade till dem att flytta på sig... (Vinnarskalle, jag?) och körde snävt om en hel familj med cykelkärror som vinglade över hela cykelbanan strax innan Smygehamn... Detta är jag inte stolt över, faktiskt...

När jag sedan ser skylten med "Smygehuk", är det tur att det finns hakband på hjälmen, annars hade skallen gängat ur av jordens största leende. Dålig skyltning fram till "Sydligaste punkten" men jag följde husbils-ghettot och allt krimskrams, såg mannen som filmade och ropade till kompisarna som jag kände igen: "Har ni väntat länge?" trampade sedan ända in till skylten. MÅLGÅNG!!! Med bubbel och medalj (i guld och choklad)!

                             

Räkmacka bjöds jag på av Café Smyge och efterrätten, nyplockade jordgubbar med glass, kom några vänner med!

Den känslan går inte att beskriva, den måste upplevas! Och vi firade! Största räkmackan beställde vi och då viskade en i personalen till tjejen i kassan: "Det är hon som har cyklat." På Café Smyge stode ett paket och väntade på oss från några av våra vänner som har stöttat oss på många sätt: En middag för två att intas på restaurang. :-)

 

Jag hoppas att jag inte har gjort er besvikna genom att hålla på i fler dagar än beräknat. Men jag gjorde det!

 

Och NI har gjort det: Swishat i tid och otid, skickat meddelanden, skrivit på facebook och tillsammans varit en stor anledning till att jag har känt så mycket stöd hela vägen. Jag har varit buren av er omtänksamhet!

Idag kommer en gedigen lista på donationer och jag är SÅ tacksam för allt som har kommit in, även om vi i nuläget inte har nått ända fam till 50 000:- som jag önskade.Men VARJE krona kommer gå direkt till de barn och ungdomar sm behöver ekonomisk stöttning. LOVAR!  

Imorgon kommer lite mer om resan... men först om pengarna:

Eva Furingsten Wåhlberg      200:-

Reidar Danielsson                100:-

Chantana Muangjinda           200:-

Anna Enberg                       200:-

Maria Laaneoks Johansson   200:-

Lina Kernell                        200:-

Anonym                             500:-

Madeleine Järvstråt             300:-

Inger & David                     100:-

Mats Johansson                  200:-

Anonym                             100:-

Jörgen Holmberg                300:-

Cecilia Alenius                    300:-

Anonym                             500:-

Christina & Olov Lijegren     300:-

Anette och Anders              300:-

Anonym                             300:-

Malin & Magnus Hedberg     200:-

Anonym Ljungsbro                50:-

Anette Ekstrand                  200:-

Pernilla Olsson                    500:-

Jan Wigren                         300:-

Sofi Sydvart                        105:-

Ann-Britt Haraldsson            100:-

Siv Nilsson Mäki                    50:-

Jenny Sörestad                    200:-

Eva-Lott Alsing                    300:-

Lisa Olander                       150:-

Inger Eriksson                     200:-

Anonym                              150:-

Carin Junblom                     200:-

Barbara Berin                      100:-

Vanja Morgell                      100:-

Hillevi Jenslin Sund              200:-

Daniel Roxvret                     300:-

Anneli Green                        200:-

Josefine Andin                      250:-

Agneta Jervhed                    400:-

Sandra & Björn Liljegren        200:-

Kristina Schultz Danielsson     200:-

Floda69                               200:-

Karin Bromö                         300:-

Anna Tuohimaa                    100:-

Annika Lindhe Petersson        100:-

Solveig & Håkan W               500:-

Anonym                              150:-

Agneta & Jan Åblad              250:-

D & L                                1000:-

Helena Wigren Jakobsson      200:-

Senaste dygnets 12 255:- lägger vi till tidigare insamling och nu är summan uppe i 39 989:-. UNDERBART!!!

Insamlingen är öppen juli månad ut, om någon behöver extra tid. Swisha till 0709 500146.

Om någon behöver hjälp för att betala från konto, eller göra överföring, hör av er!

Jag kom i mål igår!

Idag har vi ägnat åt allt utom återhämtning.   

Imorgon kommer en summering av sista dagen och resan i sin helhet.

Tack för allt stöd och alla donationer!!!!!

/Den möra tanten

I morse när jag vaknade visste jag att det var ungefär 26 mil kvar till Smygehuk. Med grav envishet skulle jag ha kunnat tagit det idag, men jag vill komma fram i dagsljus och när caféet med räkmackor har öppet. Därför bestämde jag att köra så långt jag orkade utan att vara totalt slutkörd idag, men en bra bit över hälften skulle bli klart, och så skulle vi fixa en övernattningsplats med el och dusch! 

Så nu är vi på Lunnahöjagården, någon mil söder om Hässleholm. Mysigt, tyst och med VARM dusch. Vi kunde duscha samtidigt, mannen och jag, då det fanns två bås. Det underlättar när fingrarna inte vill knäppa upp tränings-BH:n. Det underlättar också, när någon måste lyfta ut en padda som har kommit in i duschrummet. 

Men morgonen började på en stor vändplan utanför Klevshult, en bra bit från E4:an men precis bredvid spåret för Pågatågen. De verkar dock gå bara dagtid, så det var inget större problem. Eller så sover jag väldigt djupt. Kom iväg ganska tidigt och kände mig lite pressad att hinna långt under dagen, men allt har rullat på bra. Vätske- och nötpaus söder om Värnamo, sill & potatis söder om Lagan och yoghurtpaus i Traryd. Sedan har det varit otaliga kisspauser och påfyllnad av vätskeflaska. Mannen är helt otrolig på att serva, han borde få medalj! Några klädbytesstopp var det visst också, ibland kombinerade med de andra stoppen.

 

Beviset på att det inte alltid går så jättebra att följa Google Maps....

Åkte igenom Strömsnäsbruk och Markaryd. Laganleden ledde fram dit och det var jättefint med vattnet invid vägen. Hittade en skylt som visade på att det var "Riksettan" som vi åkte på. Den följde jag i princip från Jönköping till Markaryd.

   

Näst sista stoppet var på "Robin's Pizzeria" i Vittsjö och där tog vi beslutet att pressa några mil till. I Hässleholm blev jag beordrad att ta på varselvästen och sedan delade vi på oss. Pär körde snabbaste vägen till nattstället och jag följde mobilens GPS och körde cykelvägar. Jag har i mitt huvud formulerat mail till kommuner som är BRA respektive KASSA vad gäller cykelbanesystemet. Får väl se om jag kommer skicka något... Men bästa kommunen hittills är Karlskoga. Outstanding!

 

Enda gången Pär har sett mig dricka Cola till maten!

Och så några bilder som visar på att vi närmar oss slutet på resan:

 

Sista dagens piller kvar.

Sista länet vi åker in i.

   

Vi har kommit till uppslag 1 i kartboken. Vi började på uppslag 70!

Plingpling i mobilen hela dagen, och här är resultatet:

Anette & Johan                                  290:-

Jeanette Forss                                   140:-

Marita Engström                                 100:-

Birgitta Åhman                                   500:-

Anna Wengelin                                   100:-

Monica Edén                                      200:-

Inger Klarbring                                  200:-

Anders Österhjelm                             200:-

Sara Skagerström                              200:-

Anonym                                            100:-

Malin Johansson                                150:-

Jane Fornander                                 100:-

Anonym                                             50:-

Annelie Ekman Thorén                        100:-

Anonym Kajakpaddlare                       150:-

Anonym                                            100:-

Sofi Sydvart                                       162:-

Kristina Olander                                 500:-

Dagens   3347:-                       Då är vi uppe i  27 734:- och jag ser med spänning fram mot morgondagens pling.

Jag har fått förfrågningar om man kan betala in senare, när man har fått lön och det går kanonbra. Samma nummer: 0709 500146, och jag håller öppet månaden ut, men skulle det komma in pengar senare som är märkta med "Cykla" så går de oavkortat till projekten, det kan ni lita på!

Efter gårdagens kvällsmys somnade jag sent, men sov som en stock.... alldeles för länge! I vissa miljöer blir jag helt avslappnad och sover SÅ gott. Därför kom vi iväg lite sent i morse. Ni har läst det förut, va? Vi hann med en runda i trädgården... Avundsvärd fägring!

 

Vi hade en öppen inbjudan till Pärs kompisar i Habo på fika/lunch/kvällsmat, eller vad som passade. Lunch passade perfekt! Göttgött!!! Caesarsallad som är min favorit! Vi fick med oss pizzabullar därifrån också, de ligger nu i magen och skvalpar med goulashsoppan.

   

Lite långt stopp, men då kunde vi synka med en cykelinbjudan jag hade fått. Jag vet inte om det var så jättesmart att tacka ja till att kompisåka med en som tävlar i Iron Man. Haha, men jag fick bra draghjälp, samt hjälp att läsa karta på Garmin. Det har jag inte lärt mig att programmera, för det behövdes ju inte den första veckan, då vi körde E45 genom Norrland i 100 mil! Tack Rune, jag kommer sova gott!

 

Jag var liiiite trött efter den körningen, men vi släppte iväg Rune, som skulle samma sträcka tillbaka, nu med MEDVIND, och vi drog vidare till Klevshult, där vi har hittat en skogsväg att stå på i natt. Där körde jag fullkroppstvätt utanför husbilen, för att slippa rigga för dusch inne. 111 km luktar lite i armhålan, vill jag lova! När jag var klar kom tåget. Tur att de missade tvätten, annars hade de väl spårat ur. Cykelkläderna har också fått sig en omgång! 

   

Något festligt som har hänt idag är att jag fick ett telefonsamtal från banken, precis när jag skulle åka iväg. Han frågade om jag hade läst meddelandet han skickat i Internetbanken, men jag svarade att jag ska ta hand om mina bankärenden på måndag, när jag kommer hem. Han frågade då vad det var för aktiviteter på mitt bankkonto. Jag förklarade om Swishandet och cyklandet, och berättade att allt stod på bloggen, om han ville läsa. Nej, han behövde egentligen inte läsa nu då han fått allt förklarat, men jag kunde tänka på till nästa gång att berätta för banken innan jag kör igång en sådan aktivitet. Men han tog adressen och skulle kolla, av eget intresse. Några minuter senare ringde han igen och tyckte att jag skulle skriva oftare vad pengarna ska gå till, så jag får in mer! Älskar engagemanget hos min lilla bank!

Och alla givmilda människor som engagerar sig. Kram på er, här är dagens resultat:

Anonym                                     100:-

Emelie Lindström                        100:-

Eva Furingsten Wåhlberg             100:-

Sofi Sydvart                               137:-

Ellen Van Lokhorst                      100:-

Anonym                                     100:-

Ninni Ljungdahl                            50:-

Cecilia Alenius                            100:-

Anonym                                      50:-

Anonym                                     100:-

Gun, Berit & Åke                         100:-

Sofi Sydvart                                111:-

Dagens 1148 ger totalt hitintills: 24 387:-   STRÅLANDE!

Och för er som är nya här: Scrolla neråt så ser ni vilka projekt som vi stöttar med alla donationer. När man swishar in, kan man skriva bara "cykla", så skriver jag ut namnet, eller så skriver man "cykla anonym", så får man vara anonym. Man kan också ange namn på flera personer om man ger tillsammans. Varje krona räknas! Nr: 0709 500146.