I vår familj, ungefär när jag är iblandad, tenderar projekt att liksom växa, under tiden man håller på med dem, eller när man planerar dem. Det KAN ha varit så med resan från Treriksröset till Smygehuk... Utvecklingen var ungefär så här:

1) Jag vill göra något med början och slut, från en naturlig början till ett naturligt slut.

2) Göta Kanal känner jag till (har bott nära den i 25 år), så varför inte åka den från öst till väst, eller tvärtom?

3) Booooring, jag går ju utmed den ibland flera gånger i veckan...

4) Det där med från Smygehuk till Treriksröset vore något. Men jag är otränad, så det är för långt.

5) Man hinner ju träna om man startar där nere där det är platt...

6) Ingen vill ju ta emot en när man kommer i mål i Treriksröset, så vi vänder på det. Om man heter Sydvart så...

7) Lagom pensionärstripp när man har all tid i världen.

8) Daniel Roxvret gjorde det under sensommaren 2018. (Jag skyller allt på honom.)

9) Men jag har inte tid, ska ju jobba på läger i juli.

10) Lägret inställt.

11) Mannen erbjuder sig att köra med, med sin mc. Jag VÄGRAR sova  tält!

12) Ska köpa pappas husbil, så det funkar med service, etc.

13) Pappa ska plötsligt inte sälja.... :-(

14) Pappa tycker att vi kan LÅNA husbilen och ställer samtidigt upp som husvakt.

Mannen då....? Jo, det har varit en långsam process och han har varit ganska medgörlig... Han är fantastiskt snäll, men jag har samtidigt sett det som lite pay back time, då han har veckopendlat och bott borta i ca 7 år, när allt har hänt med huset: Vattenläcka, hantverkare, fix och trix. Han såg det absolut inte som "ett straff" eller "ställa upp" utan det här har vi gjort och upplevt tillsammans. Vårt projekt, även om jag har varit frontfiguren, men det har speglat våra personligheter ganska väl.

   Man kan inte annat än älska den mannen!

Som idag, när det regnade på förmiddagen och jag påbörjade dagens städprojekt med att rensa skogarderoben. Fylde en kasse med skor och kom på att jag behövde fler smala hylor, bara för skor. Gick ut i vårt (ganska röriga) garage, hittade tre hyllor som behövde kapas, men fick också syn på gipsskivorna... De som ännu inte hade monterats efter vattenläckan för ÅTTA år sedan. Idag skulle det göras. Nu är det gjort, samtidigt som fyra säckar skräp är fyllda och släpkärran väntar på att gå en sväng till tippen vilken dag som helst. 

Ungefär så kan det gå till när jag går igång på ett litet projekt... Om någon undrar.

Dagens tredje projekt var att göra äppelkompott på alla nedtrillade Transparent Blanche. Gottgott! Sedan blev det ost från Norins Ost. Jag gick in för att köpa mager prästost... Så kan det gå! Haha!

   

Och om någon undrar, så har det plingat senaste dygnet. Jag blir jätteglad för ALLA donationer, men det känns extra gött när någon swishar en andra gång, för att man vil se målet, 50 000:-. TACK till alla, och här är senaste dygnets:

Evelyn Dickner                          50:-

Linnea Åberg                           200:-

Bodil Berglund                         100:-

Dagens indroppande donationer, 350:- ger en totalsumma av 45 302:-. Nu är det bara målrakan på insamlingen kvar!!!!

(Swishen är fortfarande öppen: 0709 500146. Mitt namn står som mottagare, Helena Sydvart, men projekten det går till kan du läsa om, om du scrollar ner.)

#helenacyklar     #mittlivsresa      #sydvart

Hur mycket man än önskar så är semestern inte oändlig. Sista semesterveckan går åt till en hel del fixande här hemma, varvat med sociala tillställningar och möten med vänner som vi har alldeles för lite tid för annars i vardagen. Men vi har blivit väldigt duktiga på sovmorgnar. Det är nog min favoritsport, förutom hotellfrukostbufféer. :-)

Idag tog vi en tur in till stan och hade tänkte svänga förbi Jannes Cykel & Motor på vägen. Semesterstängt! Vi hade ju tänkt att Pär ska få en ny cykel, så han kan cykla lika fort som jag. Det beror ju endast på att han har en 25 år gammal cykel från COOP, att han alltid kommer tvåa. *host*

Vi hann i alla fall in till 12 då jag skulle få mina naglar fixade. Ja, jag är så fåfäng att jag vill vara lite snygg om händerna igen, men det är lite svårt, när handsk- och klockmärkena syns tydliga på huden. Fingrarna börjar gå att räta ut, men jag måste fortfarande hjälpa till med andra handen.

 

Första utelunchen i hemmastan tillsammans i sommar. Jag gick ut stort och beställde, tadaaa, Caesarsallad. Min tjugofemte i år eller nåt... Varför ändra på ett vinnande koncept? Och mannen är också en högvinst!

   

Men han var lite busig när han hittade ett strömvred vid vårt bord. Han ville vrida på det... Det var infravärmen på terassen. Han gjorde det inte. Lovar!

Vi tog sedan en sväng till optikern där mannen ville ha smakråd. Jag tröttnade och sa att vi kan kolla med vår lokala optiker. Det var en ung sprätt på stan, som ledde oss rätt på de dyraste bågarna. Jag hann tröttna innan mannen hann prova. Tålamod? Jag? Haha!

Jag lyckades i alla fall svett-åla mig ner i ett par rea-jeans. Dagens fynd. Och så fick jag gå till Western Union och hämta ut 600:- från en kompis i utlandet. Yes! Det ökar!!!

 

Vet ni vad det här är för ställe då? Inte det, då är ni förlåtna. Jag har bott i Linköping sedan 1985 och ALDRIG sett dessa hus. Mitt i Trädgårdsföreningen finns de. Jag måste nog googla och läsa in mig på vad det är för några. Vackra och med en helt korrekt gärdesgård runt. Kolla timret och portlidret!

Men nu kommer en bild på vår belöning till oss själva. Vi brukar alltid köpa användbara souvenirer när vi är ute och reser (läs: mat och kläder), men när vi gick från sydligaste udden bort mot husbilen förra söndagen, så fick jag se ett vindspel. "Vill ha!" sa det i min skalle och Pär höll med. Det låter inte, ger bara reflexer, som vi tror skrämmer bort fåglarna från pergolan vid uteplatsen. Vi tycker att den pryder sin plats och är ett fint minne.

 

Jag tror att vi snart har slut med målgångsbelöningar, men det viktigaste återstår: De senaste dagarnas donationer. Jag är lika fascinerad varje gång det plingar till och allra mest när det kommer från personer som jag inte har en aning om vem de är. Helt enormt. (Och swishen är inte stängd än    0709 500146, för barns och ungdomars skolgång.)

Anonym                         200:-

Tomas Almgren              150:-

Mats Lindström               500:-

Bo Rynningsjö                 300:-

Magnus Flink                  600:-

Anonym                           40:-

                                   1790:-                 Totalt  44 952:-    Are you impressed? I AM impressed!

#helenacyklar      #mittlivsresa        #sydvart

 

God morgon världen!

Vad händer i byhålan Ljungsbro en sådan här dag? Inte mycket. Hemester kallar vi det och ligger mest vid poolen, plockar äpplen innan gräsklipparen hinner ta dem och tvättar ifatt efter tre veckor på resa.

Byhåla, förresten.... ni som talar nedlåtande om småorter här söderut, skulle ta er en tur till den fantastiska delen av Sverige, som är den norra halvan. Där kan man åka in och ut ur en by medan man håller andan! Men jag vet vilken del av Sverige som jag nu tycker är vackrast. Jag ska norrut igen när jag får tillfälle och mannen har lust att hänga med. 

I lördags tog vi en tur till den mysiga staden Vadstena. Där är det kulturellt så man kan smälla av. Två teatersällskap och Ulf Lundell  samma kväll. Vi gick på Shakespeares Macbeth. Om man får möjlighet att gå på "Shakespeare på Gräsgården Fabriken" så gör det! Nästa år kommer en ny uppsättning. Vad har det här med cykling att göra då? Jo, vi gick med Rune, som jag cyklade med från Habo till Byarums kyrka, och hans fru Nina. (Åkte dock el-Golf denna kväll.) Vi började med en räkmacka på Slottsgården och här blev jag överraskad! Jag blev bjuden på räkmackan av Kicki och Leif, som en målgångspresent! Det var deras son Daniel som sprang Treriksröset - Smygehuk förra sommaren och triggade igång min vilande dröm. Så det kan gå!

Vi avslutade kvällen ute på slätten med att fota solnedgången. Det syns inte på bilden hur mycket det blåser...

Det har swishats in lite under helgen, samt att jag har fått lite kontanter från mina äldre goda vänner i vår församling. Älskar allas engagemang!  Nu ska jag in till stan och fixa mina cykelnaglar, haha, och gå till Western Union (Forex) för att hämta pengar skickade från långtbortistan. Ikväll ska jag uppdatera donationslistan, men ännu har ni chansen!

Det saknas lite drygt 5000:- för att vi ska nå målet. För mig är det nästan lika viktigt att nå den summan som att jag nådde målet i Smygehuk. Jag kan inte lova alla en räckmacka, men jag kan lova att dina pengar kommer fram till de barn och ungdomar som behöver dem!

Swisha alltså till 0709 500146 (Helena Sydvart, står det), varenda krona räknas och vill du vara anonym så skriver du det som meddelande. 

Vi gör skillnad!

(Och nytt för idag är att du kan kommentera direkt i inlägget!)

#helenacyklar #mittlivsresa #sydvart

Oavsett vad många säger, så det enda man MÅSTE ha är en cykel. Punkt.

Sedan vill nog de flesta som inte är nudister ha någon form av kläder, och där finns alla varianter och prisklasser. Själv rekommenderar jag att man försöker låna ihop grejer från kompisar (läs systrar) så man slipper tömma kontot för ett enda projekt. Cykling är en materialsport, tycker många, men om man inte har lust att investera i en värstingcykel, vare sig den är ny eller begagnad, så finns det mycket annat som funkar. 

(Det mesta av kläder och utrustning har funnits på bild här i bloggen tidigare, så om du undrar över hur något ser ut, kan du bara scrolla.)

Det här blev mina val:

- Jag testade min gama Merida och konstaterade att den var så tung att jag inte kom upp i någon vettig fart utan att halv slita ihjäl mig. Därför pratade jag med vår lokala handlare och han vägledde mig, men eftersom jag kom på etta drygt en vecka före Tjejvättern, hade han slut på cyklar i min storlek. Han rekommenderade mig att söka runt lite, så skulle han hjälpa mig sedan. Jag hittade en White hybrid... hybrid betyder typ "blandning" och denna beskrivs bäst som: Rakt styre, halvsmala däck, med bra mönster, men långt från terrängstuk. Lätt ram, Shimano-växlar och skivbromsar, drygt 11 kg, vit och turkos. Det sistnämnda var inte helt oväsentligt! Jag plockade på skärmar (som tur var), flaskhållare i plast och vändbara pedaler. 

- Skor... känsligt kapitel för en del som inte tycker att man är cyklist om man inte kör med clips. Jag skadade min vänsterfot i augusti och har haft värk i ett halvår och kände fortfarande av den när jag skulle åka iväg. Inlägg i alla skor, flera olika att variera med, och helst lite bredare skor än normalt. Jag hann dessutom aldrig träna med clips så det var uteslutet. Så här i efterhand är jag tacksam att jag hade flera par skor att byta med, då det hände mer än en gång att de var blöta, fuktiga eller genomsura. Så fyra par träningsskor har jag varierat mellan och jag hade tänkt gå i mål i mina röda glitterskor, men hade alldeles glömt bort det när det var dags. Jag hade dessutom plastpåsar mellan strumpor och skor de dagar när det regnade som värst. Då använde jag sämsta skorna. Ulltrumpor inuti. Varmare dagar hade jag Newbodys Running Socks med låga skaft.

  

- Cykelbyxor: Jag hade fem par med på resan och hann använda alla, men de bästa var tre par som jag 1) bytt till mig mot en bikini, 2&3) lånat av syrran. De andra två paren orkade inte med så många mil per dag, utan att klämas ihop till tjockleken av ett trosinlägg. De tre paren har mellantjock padding och det enda jag kanske kunde önskat var att något par var lite tightare, så de inte rörde sig. Rumpan var annars inget större problem, vilket jag har förstått att många är förvånade över. Jag  hade dessutom fått med en laddning "Medevisalva" av syrran och den funkade bra i början, men jag höll uppe med den i några dagar på slutet, då den inte kändes bra i värmen. Ett par vanliga vindbyxor (utanpå cykelbyxorna), som hölls ihop nedtill i benen av reflesresår funkade, någon dag med ull-långkalsonger, när jag hade frusit en halv dag. När det var ännu kallare hade jag längdåkningsbyxor utanpå cykelbyxorna. De är vindtäta på framsidan och har som ett tunt fleecefoder.  Hur man än löser detta, får man ganska många ager i midjan och där blir det svettigt..

- Överdelar....där hade jag verkligen alla varianter! 

---- Jackor: Funktionsjacka, d.v.s prasseljacka, knappt vindtät. Skaljacka med supertunt fleecefoder. Regnjacka i neongrönt, med meshfoder, och cykelskärning.

---- Träningslinnen. Ibland hade jag bara ett sådant, d.v.s när det var VARMT, ibland hade jag det under en långärmad träningströja.

---- T-shirt. Funktionsmaterial i neonorange. Inköpt i Vilhelmina, då det började bli varmare.

---- Långärmade, en vanlig träningströja och en cykeltröja (=lånad av syrran). Olika funktion, då cykeltröjan gick upp mer i halsen.

---- Sport-BH: Två identiska från Newbody. Riktiga BH, inte träningstoppar. Sköna, med brottarrygg. Funkade bra under träningslinnen, då man lite fåfängt ville få färg, de dagar då solen råkade vara framme.

---- Varselväst. Användes då jag inte hade andra väl synliga kläder.

Handskar: 

- Ett par långfingrade, men tunna, cykelhandskar med bra padding. Tighta och bra.

- Ett par handskar för styrkelyft. Mindre padding, men bra grepp. Inte hela fingrar.

- Ett par med korta fingrar, inköpta akut i Vilhelmina, då jag tappat känseln i fyra fingrar. Sista paret i affären, en storlek för stora, men det påverkade inte funktionen.

- Plasthandskar, modell kirurg. Att använda utanpå cykelhandskar då det regnade. Funkade bäst med det första paret ovan.

Hjälm:

- Ingen rocket science. Jag köpte en som satt skönt för några år sedan, och med min bakgrund på mc, vet jag att de ska sitta tight OCH skönt. 

- Hade med en extra i reserv om något skulle hända. Lånade av syrran. Behövde inte användas.

Glasögon:

- Lite nördvarning tyckte jag att det var på dem, men SÅ bra i kriget mot sol, regn, knott, mygg och en massa äckel som stänkte upp från bilar.

Windfree:

- Öronmuffar som tar bort mycket av vindbruset. Men SÅ svettig jag blev om öronen när det var varmt ute. Körde utan när jag åkte på trafikfria vägar i skogen.

Buff:

- VARFÖR hade jag bara en? Skönt mot regn och blåst.

Och utrustningen på cykeln:

- Cykeldator Garmin 810. Köpt av en kompis. Kul och bra. Men om man vill använda den för att live-rapportera genom mobilen, så drar mobilen enormt mycket ström. Det gjorde jag bara sista dagen.

- I styrväskan:

* Mobilen: För att kunna få meddelanden från mannen om var vi skulle mötas. höra Swishpling och några gånger koppla upp Google Maps för bästa resväg.

* Snickers eller annan energibar. Snickers är helt enkelt bäst.

* Klämmis. Snabb energi

* Dextrosol. Snabb energi.

* Toapapper, ca 25 cm. 

* Våtservetter

* Körkort, som ID-handling

- I lilla Första hjälpen-väskan (lånad av syrran)

Plåster och annat akut. Behövde aldrig användas, men jag vågade inte INTE ha med den.

- Vätskeflaska: Bra energidricka med salter och mineraler. Drack nog 2 - 3 liter/dag, varav 1 liter var någon form av energidricka. Blandade ut i flaskan, hälften dricka och hälften vatten och drack desto oftare, istället för att ha två flaskor.

Cykelskötsel varje kväll med avfettning av kedjan, samt insmörjning igen när den torkat. Bra medel!!! Däremot hade vi för dålig pump, så jag åkte på för lågt tryck några dagar. Inget att gräma sig över nu.

Detta var min utrustning för cyklandet. Sedan hade jag ett par plagg till med mig på resan, som jag inte slet på mycket! Jag har alltså inte lagt ner någon förmögenhet på detta. Det som har kostat mest har varit drivmedel till husbilen, samt campingavgifter. Det jag har köpt: Cykel + tillbehör, klädesplagg, glasägon, Windfree, handskar, energimix, etc. har gått på mindre än 10 000:- och då har jag det mesta kvar som utrustning att använda till vardagscykling och träning.

Och Swishplinget har forsatt idag. Me like! 

0709 500146 är numret och det ger barn och ungdomar hjälp till skolgång, från förskolan till Universitetet!

Senaste donationerna:

Cecilia                                 100:-

Lars Palm                            100:-

Marianne & Anders               300:-

Denice Östman                    100:-

Åsa                                     523:-

Dagens                              1123:-          Och nu är vi uppe i totalt 43 162:-       Är ni inte helt fantastiska, eller????

#helenacyklar   #mittlivsresa    #sydvart

Hur är det så här efteråt?

Ja, det var ju blandade känslor när jag gick i mål: Dels "YES, äntligen!", dels "Jag klarade det!" och dels "Var det inte värre än så här?"... Ja, en mix av känslor. Väldigt starkt fanns en känsla djupt inom mig, att jag har bevisat för mig själv, att det mesta går, om man bestämmer sig för det och tar det steg för steg. Eller tramptag för tramptag, om man så vill. Och att mycket som man gör går bäst om man gör det på sitt eget sätt.

 

Jag fick många bra råd från människor som kan mycket om cykling. Jag gillar de där handfasta som jag fick från "Jannes Cykel & Motor" i Ljungsbro:

- Testa sadelhöjden själv, där det känns bra, höj eller sänk någon centimeter.

- Gör rent och smörj kedjan varje kväll.

- 4 kg tryck i däcken.

Sedan har jag fått många fiffiga tips från "Cyklande tjejer" på Facebook:

- Rumpsmörja!

- Handskar

- m.m.   m.m.

Från syrran:

- Använd varselväst!!!!!

- Halva klädförrådet, samt vätskerygga och extra hjälm.... ifall att. (De två sistnämnda behövdes inte.)

- Campingdusch, då den var sönder i husbilen.

- Kilometerpeppning.

Och pappsen som lånade ut husbilen, samt skötte om vårt hus och vår trädgård när vi var borta! En fröjd att få komma hem till ett städat hus, rensade hängrännor och en nybyggd kompost. WOW, säger jag! Tyvärr hyr vi inte ut honom.

 

Pär, mannen som är min själsfrände, bästa vän, peppare och bromsare: Vad hade jag gjort utan honom? Bott i tält? ALDRIG! Han har lagt tre veckor av sin semester på MITT livs resa. Det blev hans också. Vi har sett mycket tillsammans, och varit på platser som vi bara hört talas om, och kanske aldrig mer kommer till. Det är lika mycket hans förtjänst att detta har blivit genomfört.

  

Målgångsskägget är borta nu!

Och här kommer alla mina tankar på dessa människor som har donerat både en och flera ggr (några varje dag), skickat härliga hälsningar, roliga/sjuka/knasiga/beundrande peppningar via Swish.

Och varje gång jag har läst peppningar på Facebook i form av "jag är imponerad" eller liknande, så har det varit lika svårt att ta in. Det är ju JAG som är imponerad över all vänlighet, givmildhet, klapp på ryggen, mat på vägen, ja alla människor som faktiskt bryr sig om att jag gör just detta. Jag tror att jag börjar förstå hur min idol Daniel Roxvret kände sig när han sprang samma sträcka förra året. Jag tror det. Så tänk på det, nästa gång du skickar en pepp, att det betyder otroligt mycket och ger kraft och inspiration att ta ett par tramptag till. Som när det plingade till den där duggregnsmorgonen i Gagnef och det kom in 1000:- från en givare. Jag hade kunnat starta i ösregn för det!

 

Och efterarbetet... 

Nu kommer senaste dagarnas donationer. Det har börjat stanna av lite, men jag har fått meddelanden från flera vänner i utlandet att pengar är på gång genom andra kanaler än Swish, så de kommer om några dagar. Swishnumret (0709 500146) är fortfarande öppet och det kommer nog inte stängas förrän vi har nått 50 000:-!

Evelyn Dickner                               200:-

Jenny Berggren                              100:-

Anonym                                        200:-

Jenny Karlsson                              100:-

Elin Wallman                                 100:-

Anonym                                        200:-

Anonym                                        500:-

Kristina Seitz                                  200:-

Mikael Nimmersjö                           150:-

Peter Alenius                                 300:-

Yippiiiiii! 2050:- under gårdagen och idag....    42 039:- totalt. Det är nära nu!

Imorgon tänker jag blogga lite om utrustning, om ingen har något annat förslag.

#helenacyklar #mittlivsresa #sydvart