Vänta nu... är det bara jag som inte fattar att det finns ett superknep till att få alla människor välmående, mätta, friska och med tillräckligt med pengar för att försörja sin familj? Är det bara jag som inte fattar hur man hellre vill åka ett par hundra mil från sitt hem, för att sitta på en kartongbit på en svinkall plats i Sverige och förnedra sig med sin illa pappmugg? Vad är det jag har missat, när jag inte förstår det underbara i tiggeriet? Varför fattar jag inte hur vi ska lösa detta pronto genom att gå med i grupper som "Nej Till Tiggare i Linköping" och liknande?

Nej jag är nog otroligt korkad, som ser dessa icke avundsvärda människoöden, med smutsiga, hungriga, frysande tiggare runtom i vår stad som inte vill något hellre än att kunna ha ett någorlunda välbetalt jobb i sitt hemland och kunna försörja sin familj och pussa sina barn godnatt varje kväll.

Låt mig vara korkad då.

Nu går livet i tvåhundra och för tillfället är det inte så mycket jag kan sålla bort. Jobbet styr jag inte så mycket över, men jag försöker lägga allt på en så lagom kravnivå som möjligt. Jag curlar inte elever, utan låter dem göra jobbet. (Tro mig, de presterar inte sämre resultat för det.) Ett par andra åtaganden jag har är mina studier (på halvfart) och mitt ideella uppdrag som sekreterare i vår församling. De kan man inte bara stänga av för att det kör ihop sig. Kören är bara en kväll i veckan, 1½ timme, så det är inte så krävande. Och så är det mina egna ungar som kräver sitt, även om de är tämligen självgående och fixar mat när jag inte hinner.

Den här veckan ska vi ha skrivit "kartläggning" av de elever som inte har nått betyg i våra ämnen. Jag trodde det skulle bli jättejobbigt, men jag laddade med en mugg te och körde igång med en klass och plötsligt hade jag gjort för en klass till. Prioriteringen att skriva för min egen klass sist är för att jag ändå har i bakhuvudet hur det ligger till, så det går snabbt.

Innan jag loggade ut, läste jag studentmailen och hade fått godkänt på första inlämningsuppgiften. En lätt sak, men ändå! På vägen hem hann jag hämta mannens lagade skinnjacka och handla mat, i shoppingcentret bredvid jobbet. Det är rätt trevligt när man inte har tidspress!

Helt plötsligt hade jag belönat mig med en Brieost och lite annat gott (läs julknäcke) som vi ska ha till helgen. Och inget kvällsjobb fick följa med hem, utan det får bli lite kurslitteratur innan sänggående. Jag har bestämt mig för att försöka andas lugnt och ta en riktigt tidig kväll i veckan, så jag inte är helt slut på helgerna.

Någon mer än jag som försöker fånga de goda stunderna?

Ibland säger man nej bara för att det är mest praktiskt. Man vet att då slipper man engagera sig, eller ens tänka efter om det var något man egentligen ville. Ibland låter man bli att säga nej fast men verkligen borde ha gjort det. Jag läste en artikel idag, som var länkad från Facebook, om en händelse där någon lärde sig att man borde sagt nej:

Veckans Peptalk

Och själv var jag i den sitsen idag att jag lät bli att säga nej, trots att jag först ville, men sedan visade det sig att det blev riktigt bra. En hudvårdskonsulent har varit hemma hos mig och hållit klass för mig och en gäst. Det var meningen att vi skulle varit fler, men många återbud med kort varsel gjorde att det bar blev vi tre, + min dotter en liten stund, men det blev en väldigt trevlig kväll!

Och återigen påminner jag mig om att man får säga nej, trots att andra inte håller med, men för att man mår allra bäst av det själv. Jag lär mig. Tänker inte låta andra köra över mig, säga fler fördömande kommentarer eller bestämma över mig och min familj, bara för att det ska vara så. Jag säger nej. Jag kan, får och vill.

Sedan säger jag ja till det som jag vill och mår bra av.

Gär så du också!

Idag var det dags för de två yngsta att åka över till pappa för sin pappavecka. Det brukar vara kl 18, men då dottern slutade jobbet inne i stan då, så då skulle vi vänta in henne, för att slippa åka två gånger med knappt en timmes mellanrum. Det låter inte som hardcore logistik, tycker jag. Men då var det någon som inte riktigt fick till rutinerna. Det meddelades att om inte sonen kom klockan 18, när de skulle äta, så skulle han inte få någon mat, utan fick ta mackor senare. Men dottern då, skulle hon inte få någon mat, bara för att hon jobbade?

Vi löste det hela på vårt eget sätt. Hon fick packa klart här, och sedan åkte vi.... svängen om pizzerian, så de fick med sig matsäck, eftersom man tydligen inte kan micra mat i vissa delar av världen. Hoppas att någon inser idiotin i logiken...

Vi var tre stycken med små horn som körde över kanalen för barn- & pizzaleverans.

Men när jag kom hem igen fick jag julens sista julklapp, direktleverans från Skottland. Mina barn vet att jag älskar blinbling och turkost, så där fick äldsta dottern in en fullträff!

Ser ni korset? Det betyder mycket för mig att hon valde det åt mig!

Jaha, det är nu man ska bli sådär rekorderligt präktig och bestämma sig för en massa saker, som förhoppningsvis håller hela året, januari ut, eller tills man börjar jobba efter ledigheten...?

Jag ska inte lova en massa som jag inte kan hålla, men två löften är så enkla, så de kan jag inte låta bli att lova:

- Att inte rösta på SD under 2014.

- Att inte äta godis under året.

Resten är mest lite önskningar, mål eller skärpning mitt i livet. Helt enkelt för att må bättre:

- Försöka utnyttja mer av dygnets ljusa timmar till att röra på mig ute.

- Tappa ett och annat kilo (kommer isf inte att saknas!).

- Rensa i fb-listan och IRL över "vänner" som aldrig visar att de vill en väl, utan bara utstrålar elakhet/avundsjuka/kontrollbehov. (Kallas ibland för energitjuvar.)

- Få lite mer koll på projekt som behöver klaras av. (Student, rapportskrivning, arbetsuppgifter och husrenovering.)

- Vara snäll.

Det där sista blir nog en utopi, men det är bra att det står med, så jag verkligen tänker på det!

Hur ser din lista ut?

(Om du kommenterar här, slipper alla min fb-vänner se vad du skriver.)